Datorn, mångsidig teknisk uppfinning

^{År 1968 fick abiturienterna förundras över datorernas möjligheter inom modersmålet.}

Hösten 2016 hölls det för första gången elektroniska studentskrivningar i tre ämnen: filosofi, geografi och tyska. Man kommer stegvis att övergå till elektroniska skrivningar, men provtillfället är bara en del av den digitala studentexamen. Även bedömningen, censorernas arbete och arkiveringen sker i fortsättningen elektroniskt liksom det som har med organiseringen av provet att göra, som anmälningar och ansökningar. Målet är att det enda papperet i den digitala examen är det blå betyget som överräcks till de nya studenterna.

På 1960-talet tillkom två efterlängtade förändringar i nämndens sammansättning: en kvinna och en dator. Marja Wuorenheimo blev representant för engelska i nämnden som bestod av äldre herrar, vars ordförande brukade vara professorer med högt anseende i forskarvärlden. En kvinna i nämnden var ett framsteg för den akademiska jämställdheten, men datorn bidrog till lösningen av ekvationen med nämndens växande arbetsbörda och tidsbrist.

^{Innan datorerna och den elektroniska registreringen sparades uppgifter om tusentals examinander för hand i enorma pappersark.}

I praktiken hade antalet examinander under loppet av 1950-talet blivit så stort att nämnden inte längre hade möjlighet att hantera resultaten och poänggränserna manuellt. Det var bråttom varje vår då kanslisten skrev över 4 000 examensbetyg på en gammal skrivmaskin och ordföranden undertecknade dem personligen. Nämndens dåvarande sekreterare Erkki Rosenborg gav följande motivering till dem som var bekymrade över beräkningarna som gjordes på datorn: ”Nämndens uppgift är att säkerställa att prestationerna rättas noggrant och rättvist och att det relativa antalet vitsord håller sig på ungefär samma nivå från år till år (och även parallella prov samma år). Med andra ord lättar man på poänggränserna om provet visat sig vara svårt, så att man uppnår tidigare resultat. I annat fall skulle studenter från på varandra följande år inte ha samma ställning när de söker in till högskolorna. För att kunna göra denna utjämning – med tanke på att antalet prov är cirka hundratusen varje vår – behövs en dator för att göra nödvändiga beräkningar.”

Även om datorn var en oumbärlig hjälp i nämndens arbete fick den inte enbart ett positivt mottagande. Man oroade sig för att datorn skulle göra fel och att det mänskliga skulle bli mindre framträdande. Signaturen Undrande ställde i Helsingin Sanomat 1968 frågan ”Kan en dator på ett rättvist sätt bestämma vem som blir student och vem som inte blir det?”

I och med de elektroniska studentskrivningarna blev oron återigen aktuell, då man befarade att proven i högre grad skulle mäta examinandens datatekniska kunskaper och färdigheter än förmåga enligt gymnasiets läroplan. I det digitala Finland regleras emellertid tydligt informations- och kommunikationstekniskt kunnande i läroplanen för gymnasierna, och det är knappast främmande för ungdomarna utanför skolan heller. Mångsidig hantering av elektroniskt material och kritisk analys är färdigheter som gymnasierna vägleder framtidens hopp i till vardags.

^{Bläckkonstverk som hittades mellan bladen på ett matematikprov för hundra år sedan. Att skriva med bläck hör för länge sedan till historien; nu går man mot en papperslös examen.}

Vad svarade då nämnden Undrande?

”Datorn bestämmer inte vem som blir student och vem som inte blir det. Det bestämmer heller inte nämnden. Det bestäms av prestationerna på proven.”

Det kan alla examinander fortfarande lita på.