En högklassig studentexamen som en del för att kvalitetssäkra den finländska utbildningen

Olika tillvägagångssätt för att säkerställa utbildningens kvalitet 

Det finns mycket olika sätt att planera, ordna och organisera kvalitetssäkringen av utbildningen i världen (Hudson et al., 2020). Oberoende av tillvägagångssättet eftersträvar utbildningsanordnarna en hög utbildningsnivå. Sätten på vilka kvaliteten bedöms, säkerställs eller eftersträvas avviker dock från varandra och de kan grovt indelas i tillvägagångssätt som betonar satsningen (input) eller utvärdering och kontroll av resultat och verksamhet (output).   

Karakteristiskt för ett tillvägagångssätt som betonar utvärdering och kontroll av resultat och verksamhet är centraliserad utvärdering eller testning, granskning av skolans verksamhet och utvärdering av lärarnas undervisning. Till detta tillvägagångssätt hör också centraliserad bedömning av kunnandet hos lärare som avlagt högskoleexamen, ackreditering. Bedömningsinformationen används bl.a. för att rangordna, belöna och bestraffa studerande och läroanstalter. Kända straffmetoder är bland annat att avsluta lärarens anställningsförhållande eller stänga skolan. Om läroanstalten och de testresultat som uppnåtts där placerar sig på en hög nivå i en nationell eller regional jämförelse, drar man slutsatsen att läroanstaltens verksamhet är av hög kvalitet. Ett tankesätt som betonar kontroll av resultat och verksamhet är typiskt i många asiatiska länder, Storbritannien och USA. Tillvägagångssättet beaktar dock vanligtvis inte tillgängliga resurser, det område där läroanstalten är belägen eller det kunnande som de studerande har när kommer till läroanstalten. Utifrån undersökningar vet man att till exempel föräldrarnas socioekonomiska bakgrund eller arbetslöshetsgraden i området har ett samband med studerandenas framgång i testerna (Ruiz et al., 2018). 

Genom att betona satsningen strävar man efter att säkerställa högklassiga förutsättningar för undervisning och lärande. Till detta tillvägagångssätt hör bland annat att utbilda sakkunniga lärare i forskningsbaserade lärarutbildningsprogram. Denna expertis omfattar vilja och förmåga till omfattande planering av undervisningen och läroplansarbete. Den sakkunniga läraren undervisar och stöder de studerandes lärande genom att beakta målen i läroplanen och de studerandes tidigare kompetens och erfarenheter. Den sakkunniga läraren kan således utföra kvalitetsarbete som utöver omfattande planeringskompetens även omfattar bedömningskompetens för undervisning och lärande samt utvecklingskompetens för den egna undervisningen och skolgemenskapen. Läraren får stöd på många sätt i detta kvalitetsarbete. Läroanstalterna samlar in respons från studerande och intressentgrupper. Denna respons används som utgångspunkt vid självutvärderingar och reflektion. Även rektorns och lärarens utvecklingssamtal har till uppgift att stöda läraren i kvalitetsarbetet. Även om lärarens autonomi och professionalitet betonas i det tillvägagångssätt som betonar satsningen, hör också viljan och förmågan att utveckla skolans funktioner och undervisning till lärarens kompetens. Detta tillvägagångssätt konkretiseras i olika modeller för lärande gemenskap, teamlärarskap och arbetsdelning. Utöver i Finland stöder man sig på ett tillvägagångssätt som betonar satsningar i bl.a. Estland. 

Ett viktigt drag i den finländska utbildningen anses vara att utarbeta och verkställa lokala läroplaner samt att utvärdera arbetet och lärandet under ledning av läraren. Med undantag av studentexamen har man i Finland inte förlitat sig på att testa åldersklasser i kvalitetssäkringen av utbildningen, till skillnad från i länder där man betonar kontroll av resultat och verksamhet. I Finland har man inte heller anlitat skolinspektörer sedan början av 1990-talet. Även om utbildningens kvalitet främjas decentraliserat på läroanstalts- och lärarnivå, stöder sig kvalitetsarbetet på nationella riktlinjer, såsom grunderna för läroplanen och olika typer av respons. Studentexamens roll i kvalitetsarbetet bör ses som en respons i skolans och lärarens kvalitetsarbete. Med tanke på kvalitetsarbetet används inte studentexamensresultaten officiellt för att rangordna skolorna, eftersom alla förstår att provresultaten påverkas av studerandenas kunskaper när de kommer till gymnasiet. Gymnasierna skiljer sig från varandra i fråga om med vilka medeltal studerandena antas till gymnasiet. Läraren och utbildningsanordnaren kan dock använda resultaten från studentexamen på många sätt som utgångspunkt för sin egen självutvärdering, såsom beskrivs i följande kapitel. Detta förutsätter naturligtvis att studentexamen, proven och uppgifterna i den samt bedömningen av provprestationerna är av hög kvalitet. Metoderna för att höja studentexamens kvalitet granskas i det sista kapitlet.

Studentexamens uppgift och roll som en del av att kvalitetssäkra utbildningen 

Bedömningsinformationen har flera användare och den används för olika ändamål. Det är klart att studentexamen som slutprov i gymnasiet ger studerande och deras närstående information om i vilken mån den studerande har uppnått de mål som ställts upp för gymnasieutbildningen i grunderna för gymnasiets läroplan. För att studentexamen och proven i den ska ge högklassig information om hur målen i läroplanen har uppnåtts, ska provuppgifterna mäta den kunskap som beskrivs i läroplanen och de poängantal som ges i svaren beskriva hur väl den studerande har uppnått den kunskap som beskrivs i läroplanen. Denna uppgift som konstaterar bedömningen är också enligt lagen en central uppgift för studentexamen och dess prov (Lag om studentexamen 502/2019, 1 §). 

Resultaten från studentexamensproven används i högskolornas antagning av studerande för att förutspå studieframgången i studierna på högskolenivå. För att provresultaten ska kunna användas för prognostisering måste proven ge information om hur djupt den studerande har uppnått målen i läroplanen, dvs. hur väl hen i nya situationer kan tillämpa sin kunskap, såsom att analysera, bedöma och specificera den information som erbjuds. Till detta hör också hur väl uppgifterna i studentprovet beaktar de mål som ställts upp för mångsidig kunskap, inklusive inlärningsfärdigheter. Denna uppgift med att förutspå hör examen och dess prov. Examensprovens uppgift att förutspå får dock inte förbigå provets yttersta konstaterande uppgift. Därför kan man vid utarbetandet av proven inte betona de olika högskolornas behov av antagning av studerande.

Resultaten från studentexamen och dess prov utnyttjas i utbildningsanordnarens, gymnasiets och lärarens kvalitetsarbete. Resultaten från examensprovet är en viktig signal särskilt för lärarna om hur deras undervisning och bedömningsverksamhet har lyckats. Dessa berättar på ett tillförlitligt sätt om hur de mål som beskrivs i grunderna för gymnasiets läroplan har uppnåtts. Läraren ser också i den studerandes svar hurdant kunnande undervisningen har främjat och hurdana feluppfattningar den studerande har fått. Denna information som fås utifrån provresultaten är alltså en viktig utgångspunkt för självutvärderingen och utvecklingen av lärarens eget arbete. Gymnasiets kvalitetsarbete sker i huvudsak på lärarnivå. Lärarna får stöd för detta kvalitetsarbete till exempel i utvecklingssamtal mellan rektorn och läraren. Gymnasiets kvalitetsarbete har också en gemenskapsdimension. Kvalitetsarbetet på skolans och utbildningsanordnarens nivå stöder läraren och lärargemenskapen i att utvärdera kvaliteten på skolans och lärarnas verksamhet och utveckla verksamheten. Förutom en konstaterande och förutspåbar uppgift har användningen av resultaten från studentexamen alltså även en uppgift i anslutning till gymnasiets kvalitetsarbete.  

Studentexamen har alltid också haft en fjärde uppgift. Detta gäller utvärderingen av hur läroplansgrunderna fungerar och utvecklingen av läroplanen. En bra utgångspunkt för uppgiften är att flera experter som deltagit i Utbildningsstyrelsens läroplansarbete har varit ordinarie medlemmar eller sakkunnigmedlemmar i nämnden. Det främjar examensproven att de som utarbetar läroplanerna deltar eftersom det mäter den kompetens som beskrivs i målen för läroplanen. Å andra sidan måste man vara medveten om den nära kopplingen mellan dem som utarbetar läroplanen och utarbetandet av proven i studentexamen samt bedömningen av prestationerna och därigenom det hot mot examens oberoende och objektivitet som uppstår.  

Faktorer som påverkar studentexamens kvalitet  

Med utvärdering avses allmänt åtgärder för att utreda mängden och kvaliteten av lärandet samt jämföra dem med de uppställda målen. Med inlärningens kvalitet avses i samband med utvärderingen hur väl man kan utnyttja det man lärt sig i nya situationer, såsom att lösa problem, producera idéer, göra en sammanfattning och analysera, specificera och bedöma information. Även läroplanen betonar användningen av information i olika situationer. I anslutning till bedömningen av inlärningens kvalitet mäter studentexamens uppgifter så kallade färdigheter i tänkande på högre nivå, tillämpning, analys av information och data, syntes och bedömning samt produktion av helt ny information för examinanden med tanke på tidigare kunskaper.

Bedömningen står alltid i proportion till målen. I grunderna för läroplanen för gymnasieutbildningen fastställs mål för gymnasieutbildningen i allmänhet, såsom för mångsidig kompetens, och separat för kompetensen i varje läroämne i gymnasiet (Grunderna för gymnasiets läroplan 2019 [GLP 2019]). Eftersom målen i läroplanen är mångsidiga måste även de uppgifter som används i utvärderingen vara mångsidiga. Även lagstiftningen betonar att bedömningen är mångsidig. Enligt lagen ska ”Studerandenas arbete, lärande och kompetensutveckling ska bedömas mångsidigt” (37 § 1 mom. i gymnasielagen).  Därför används mångsidiga uppgifter i gymnasiets bedömning och även i studentexamensproven. Till exempel i språkproven bedöms bland annat hörförståelse och läsförståelse, tankeuttryck på ett främmande språk och inom den närmaste framtiden även muntliga språkkunskaper.

Utgångspunkten för bedömningen av mångsidig kunskap är också de mål som ställts upp för den. Mångsidig kunskap hänvisar till de kognitiva färdigheter, metafärdigheter och färdigheter som ligger till grund för lärandet och kompetensen och som behövs i studierna, arbetet, hobbyerna och vardagen. Enligt grunderna för gymnasiets läroplan är delområdena mångsidig kunskap välfärdskompetens, interaktionskompetens, tvärvetenskaplig och kreativ kompetens, samhällelig kompetens, etisk kompetens och miljökompetens samt global och kulturell kompetens (GLP2019). Examensproven har således också till uppgift att bedöma uppnåendet av mångsidig kunskap. Vitsorden i studentexamen ges dock separat för varje prov i enlighet med lagstiftningen (18 § i lagen om studentexamen). 

Olika krav ställs på bedömningen, såsom kompetens, dvs. validitet, reliabilitet, autenticitet, differentiering och objektivitet (AERA, 2014; Heubert & Hauser, 1999).  Enligt validitetskravet för bedömningen ska utvärderingen ge insikter om den kompetens som ska bedömas. Bedömningen utgår således från de mål som ställts upp i läroplanen. För utarbetandet av studentexamensproven ansvarar de sektioner som består av sakkunniga i olika läroämnen. Utöver att sektionens medlemmar har djupgående sakkunskap i läroämnet och känner till de mål som ställts upp i grunderna för läroplanen, följer sektionerna på olika sätt upp hur provet som är under beredning mäter kunnandet enligt målen för den kvantitativt och kvalitativt inlärda utbildningen och gymnasieutbildningen. Uppnåendet av alla mål kan dock inte mätas vid varje provtillfälle, utan provet innehåller alltid en viss del av alla mål. Validiteten påverkas också av hur väl den kunskap som uttryckligen beskrivs i läroplanen beaktas i bedömningen av examinandernas svar. Därför utarbetas redan i samband med utarbetandet av provet en beskrivning av de preliminära dragen i ett bra svar, det vill säga vilken kunskap svaret antas återspegla enligt läroplanen. Läraren bedömer examinandens svar i skolan genom att förlita sig på de preliminära dragen i ett bra svar. Censorn bedömer svaret med hjälp av de slutliga goda svarsdragen som preciserades vid censormötet. 

Till bedömningens validitet hör också transparens, dvs. bedömningens öppenhet och parternas medvetenhet om principerna för bedömningen. Öppenheten i bedömningen främjas genom att publicera föreskrifter, drag i goda svar och annan central information på nämndens webbplats på finska och svenska. Till öppenheten hör också att Studentexamensnämnden ordnar olika möten med intressentgrupper och ber om utlåtanden om ärenden som är under beredning. Även medlemmarna i sektionerna deltar i olika lärarorganisationers och intressentgruppers möten.

Till kravet på reliabilitet i bedömningen hör bland annat att det inte finns några sporadiska fel i bedömningsverktygen och att varje studerande bedöms på samma sätt i enlighet med målen för bedömningen och dragen i ett bra svar. Utarbetandet av studentexamensproven är en iterativ process, under vilken provet granskas som en helhet och varje uppgift separat. Med denna iterativitet strävar man efter att höja validiteten och förhindra sporadiska fel. Alla prov godkänns i ett av Studentexamensnämndens tre utskott. Utskotten har sammanställts så att flera personer noggrant sätter sig in i det prov som varje utskott ska godkänna. Flera personer läser och testar en uppgift som kodats i slutlig digital form.   

Till reliabiliteten hör också att varje studerandes svar bedöms på samma sätt. Nämndens sektioner ordnar ett censormöte där man granskar beskrivningarna av preliminära bra svar, kommer överens om preciseringar och förenhetligar bedömningen till exempel med hjälp av landmärkesprestationer. Före censormötet har sektionens medlemmar läst examinandernas svar och bekantat sig med typiska fel som examinanderna gjort. Vid censormötet kommer man också överens om på vilket sätt dessa faktorer som sänker svarets värde beaktas i poängsättningen. I de slutliga dragen i ett bra svar som publicerats på nämndens webbplats beskrivs de centrala bedömningsriktlinjerna från censormötet. I dem kan man till exempel beskriva förutsättningarna för svarets noggrannhet, beskrivningar av svar på olika nivåer eller på vilket sätt uppgiften anknyter till den mångsidiga kunskap som beskrivs i grunderna för läroplanen för gymnasieutbildningen. Under censoreringen stöder sig sektionerna på olika metoder som höjer censoreringens reliabilitet, såsom kritik av gemensamma exempelsvar och kedjad användning av en annan censor.

Att bedömningen är autentisk i fråga om studentexamen tyder på att provens uppgifter, material och svar på uppgifterna är likadana som i undervisningssituationer inom gymnasieutbildningen. Enligt grunderna för läroplanen för gymnasieutbildningen uppmuntrar gymnasiets studiemetoder den studerande att upptäcka problem, ställa frågor och sedan söka svar på dessa. Olika studiemetoder som baserar sig på forskning, experiment och problemlösning utvecklar kritiskt och kreativt tänkande. Dessa tankesätt behövs när man svarar på uppgifterna. Autenticitet anknyter också till användningen av digitala verktyg: i bedömningen används de system och program som även i övrigt används i gymnasiet. Autenticitet tyder också på att den information som fås genom bedömningen berättar om examinandernas beredskap att studera på högskolenivå. Därför är det naturligt att i studentexamensproven inkludera olika material och att ge uppgifter i anknytning till materialet. Dessa uppgifter styr examinanderna att undersöka och lösa problem utifrån materialet. Den autentiska bedömningen säkerställer för sin del att resultaten av bedömningen är användbara i antagningen av studerande till följande stadium.

Kravet på differentiering av bedömningen innebär att kunnandet hos de examinander som deltar i studentexamensprovet särskiljs från varandra på ett tillförlitligt sätt i fråga om uppnåendet av de uppställda målen. Kravet på differentiering beaktas redan när proven utarbetas. I provet ska det finnas ett ändamålsenligt antal uppgifter med olika svårighetsgrad så att skillnaderna mellan de lägre vitsorden uppstår genom genuina kunskaper – inte genom slumpen. På motsvarande sätt kan skillnaderna mellan de högre vitsorden inte uppstå på grund av små slarvfel, utan äkta djupgående kunskaper ger de högsta vitsorden. Frågorna är genuint särskiljande när poängens frekvensfördelning liknar Gauss kurva. Kravet på att bedömningen ska differentieras är en viktig del av bedömningens tillförlitlighet och användbarhet, eftersom det säkerställer att resultaten av bedömningen är sådana att man utifrån dem kan dra slutsatser och fatta beslut om kunnandet.  

Kravet på att bedömningen ska vara objektiv innebär att bedömningsmetoderna är objektiva och opartiska och att inga utomstående aktörer eller grupper kan påverka bedömningen. Kravet på objektivitet är också en central princip i vetenskaplig forskning där man strävar efter att få tillförlitlig och upprepad information. Bedömningsmetoderna, bedömningen av provprestationerna och resultaten får inte vara mottagliga för tolkning eller personliga preferenser. Av objektivitetskravet följer också att utarbetandet av prov i anslutning till studentexamen eller uppgifterna inte diskuteras med intressentgrupperna så att sekretesskraven i anslutning till examen hotas. Kravet på att bedömningen ska vara objektiv är viktigt, eftersom man vid godkännandet av proven, utarbetandet av drag i ett bra svar och bedömningen av examinandernas svar fattar beslut som påverkar unga människors val och liv.

Studentexamensproven genomförs i den digitala Abitti-miljön. I den digitala miljön behöver examinanden bland annat kunna skriva, räkna, modellera och rita med bekanta program från gymnasiestudierna. Det är dock inte självändamålet att framgången i provet beror för mycket på den tekniska kompetensen. Å andra sidan hör färdigheter i datoranvändning till målen för mångsidig kunskap, som också ska bedömas. När uppgifterna planeras ska man vara noggrann med vad utförandet av uppgiften verkligen mäter. I digitala miljöer kan man förutom bilder och tabeller även utnyttja videor, simuleringar, ljudprov och mätresultat. Dessa gör det möjligt att utarbeta olika uppgifter.

Avslutningsvis 

I bloggtexten granskades allmänt utbildningens kvalitet och kvalitetssäkring, studentexamens mål och dess roll som en del av utbildningens kvalitetssäkring samt faktorer som påverkar kvaliteten på studentexamen. 

Resultaten från studentexamensproven har en omfattande användarkrets. Studentexamens faktiska uppgift anknyter till examens ställning som slutprov i gymnasiet. Den ger studerande och deras närstående information om i vilken mån den studerande har uppnått de mål som ställts upp för gymnasieutbildningen i grunderna för gymnasiets läroplan. Resultaten från studentexamen och dess prov används vid antagningen av studerande till högskolorna. Det här är studentexamens förutspåbara uppgift. Resultaten från studentexamensproven utnyttjas i utbildningsanordnarens, gymnasiets och lärarens kvalitetsarbete. Läraren utför ett sådant kvalitetsarbete när hen jämför sin egen utvärdering med censorns utvärdering. Studentexamen har alltid också haft en fjärde uppgift. Denna fjärde uppgift gäller utvärderingen av hur läroplansgrunderna fungerar och utvecklingen av läroplanen.   

Det är viktigt att kvaliteten på studentexamen utvecklas kontinuerligt så att den breda användarkretsen av provresultaten kan lita på de resultat som examensproven ger. Kvaliteten upprätthålls genom att granska kvalitetsaspekterna när proven utarbetas och svaren bedöms. I granskningen fästs särskild uppmärksamhet vid kraven på validitet, reliabilitet, autenticitet, differentiering och objektivitet.   

Jari Lavonen, ordförande för Studentexamensnämnden (2019–)  

Tiina Tähkä, generalsekreterare för studentexamensnämnden (2018–)