Spes patriae

Finland är ett land uppbyggt på utbildning. På 1860-talet beslutade man i och med folkskoleförordningen att bjuda in alla till skolvägen och man kunde skriva examen oberoende av härkomst. Med en bred skolbildning ville man lyfta Finland till en nation bland nationer. Slitet vid skolbänken gav studenten kunskaper och färdigheter som användes för att föra Finland mot att bli ett modernt, jämlikt och demokratiskt samhälle. Entusiasmerade av nationalitetsidén som spreds i Europas huvudstäder arbetade studenterna även som upptäcktsresande i finskheten.

Man fann den finländska identiteten i den gemensamma historien, folkmålet, traditionerna, folksägnerna, naturen och de vackra landskapen, som man arkiverade i nationalromantisk anda. Konstnärer, arkitekter, författare och tonsättare reste de pålar till finskheten, som folket som funnit sin spirande nationalkänsla kunde luta sig mot. Studenterna värnade om landskapens seder i nationerna, samlade in naturarv och firade finskheten med allt högre ton. Under russifieringen åkte studenterna runt om i landet på skidor för att samla in hundratusen namn till en adress till försvar för Finlands autonomi, som skulle överlämnas till storfursten i Ryssland. Vid decennieskiftet deltog studenterna aktivt i samhällsdebatten om finskheten, självbestämmanderätten och självständigheten.

För hundra år sedan var studenten det självständiga Finlands hopp. På fotografierna visas studenterna på finskhetens arenor med nationalromantisk stämning: vid sidan av en åker, på stranden vid en sjö, mitt i en björkdunge och omringade av familjen.

Bilder: Anne Hatva-Jokinens hemarkiv.